evelinatuovilaa

"du klarar allt, du är finast älskling"
saknar när du skrev sådär till mig..
saknar allt med dig. vi gav det inte ens en chans.
jag va bara några få dagar ifrån att få ha dig bredvid min sida på riktigt.
jag va verkligen världens lyckligaste tjej den kvällen då sanningen kom fram från både dig & mig.
egentligen skulle jag bara vilja berätta för dig hur jag verkligen känner just nu.
men är så jävla rädd för att förlora vänskapen med dig, och det finns ju en risk att det blir så..

vet inte vad som hände mellan oss, allt blev bara så otroligt fel..
och jag har frågat dig ett antal ggr varför det blev som det blev.
men du säger bara att du inte dissade mig osv.
jag vet faktiskt inte vad jag ska tro gullet..
har blivit sårad så många gånger så är hur jävla osäker som helst,
visst jag blev sårad när det inte blev något mellan oss, men inte sårad på ett argt sätt utan mer oerhört ledsen
och förkrossad. kändes som en del av mig själv försvann.
för jag mådde så himla bra av att träffa dig, och sen så förändrades allt så snabbt.
vi slutade snacka o tappade kontakten, ibland svarade du mig när jag skrev på msn men sen dissade du igen och svarade inte alls på flera veckor.
sen i sommras började vi snacka lite igen. och det har gått fram och tillbax mellan oss nu sen dess.
liksom ena veckan svarar du mig, sen andra så svarar du mig inte.
och det gör mig så sjukt förvirrad.. känns som om det inte är slutet för oss.
vi kanske bara behöver ge det mer tid, jag vet faktiskt inte, för jag har inte en aning om vad du tänker, känner & tycker.
jag har inte vågat fråga dig heller.. men jag får väl helt enkelt ta till mig mod och försöka , även oom det kan bli jobbigt. annars kanske det är försent. du kanske måste höra vad jag tycker för att du ska våga berätta för mig om vad du känner.
men tro mig, jag saknar dig oerhört mycket och varje ord jag sagt till dig har vart sant.
jag vill bara ha dig tillbaka ..
du fick mig att vara stark när jag mådde som dåligast. <3